Betydelsefull monolog (!!!)

Add a comment december 21, 2010

Tjockisens förnekelse.

Kommer slaviskt att slänga upp mitt vardagliga matschema återigen efter nyår. Jag håller fortfarande på att reparera mig från den vedervärdiga magsjukan och tänker inte hårdköra förrän jag är extremt fit for fight igen! Jag har bestämt att efter nyårsafton så är jag friskare än friskast!

…Ett inlägg såhär mitt i natten dock. Jag är så faschinerad över denna förnekelse som jag hävdar bestämt att samtliga överviktiga någon gång levt eller lever med.

…Försvarsmekanismer är enligt freudiansk psykoanalytisk teori omedvetna psykologiska strategier som skapas för att klara av verkligheten och att upprätthålla en tillfredsställande självbild. Friska personer brukar använda olika försvar hela livet. En försvarsmekanism blir patologisk endast när dess ihållande användning leder till maladaptivt beteende, så att den fysiska och / eller psykiska hälsan hos individen påverkas negativt. Syftet med försvarsmekanismer är att skydda sinnet / jaget / egot från ångest, sociala sanktioner eller för att ge en fristad från en situation som man för tillfället inte orkar med. (http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rsvarsmekanism)

För min egen del hade jag totalt förnekat min egen feta spegelbild, mina destruktiva intag och mina fåtal uttag. Jag fullkomligt talat kräks över detta fenomen förnekelse. Ursäkta min klagande harang här nu som råder, men nu skall det förbi och fram…och jag hoppas att jag tränger in i någons tjockis leverne med detta!

För det första: Du säger att du inte har en osund relation med ditt intag.

Det har du! Annars skulle du inte vara så fet! Antingen äter du för mycket, för fel eller både och. Kom inte och skyll på motionen nu!

Du är vad du äter, helt enkelt. Det är bara att inse. Om du äter balanserat och sunt kontra ditt uttag så blir du inte fet. Är du fet så äter du helt enkelt för mycket eller felaktigt kontra ditt uttag, inse det människa!

När jag själv var fruktansvärt rultig så var jag övertygad om att det inte var kosten det var fel på och som orsakade min övervikt. Nej!

Jag vägde tresiffrigt och tro fan på att det var för att jag åt både för mycket och för felaktigt.

För det andra: Jag rör ju på mig så mycket.

Nej! Du rör på dig för lite eller för felaktigt. Visserligen är 15 minuters promenad till och från chipshyllan bättre än ingen motion alls, men bättre kan du! Du är fet för att du rör på dig för lite mot ditt intag, inse det människa!

För det tredje: Jag har inte tid med det här med kost och träning.

Nej! För att du föredrar chipsskålen i soffan en afton framför att röra på fläsket ute i friska luften. Ja, vem gör inte det egentligen?

Men har du tid för att fetta ned dig, så har du tid för att slanka ned dig också.

För det fjärde: Jag har fel på ämnesomsättningen och/eller generna gör mig fet.

Nej! Du må ha helvetes mycket fel med ämnesomsättningen hit och dit och dina gener må vara av djävulens budskap. Det är bara att inse att alla världens fel på det ena och det andra visserligen kan utgöra vissa svårigheter för att hålla en sund vikt stabil, men det är bara till att kämpa! Att vara sund, hälsosam och normalviktig är inte en dans på rosor alla gånger.

För det sista: Jag blev så fet av diverse depressioner/separationer/förlossningar och fan och hans moster.

Det är ett konstaterande, det är en möjlig orsak till viktöktning. Du har kommit fram till det, vad fantastiskt. Ta nästa steg och fastna inte i detta satans konstaterande!

Det är bara ditt eget fel att du är fet. Det är mitt eget fel att jag är fet. Jag har ätit för mycket och för felaktigt. Jag har rört på mig för lite för mitt uttag. Jag har haft gott om tid att fetta ned mig, hela 24 år. Vad fantastiskt konstaterande, jag har nu gått vidare och tillbringar resterande livet med att slanka ned mig/ hålla mig relativt hälsosam (ja, jag är rökare och kommer aldrig att omfattas av begreppet hälsosam därav och nej, jag har inga som helst planer på att sluta röka!)  och normalviktig.

1 kommentar december 21, 2010

Jag lever!

Börjar sakta men säkert att återhämta mig från två och en halv veckas fruktansvärda sjukdom (magsjukan ni vet…).

Jag lever, men jag har för allt i världen inte orkat blogga…jag har mest varit fokuserad på att hålla mig vid liv.

Nästa vecka planerar jag att börja träna igen, närmare bestämt på måndag kväll. Det är även dags att justera kosten! Bort från alla rätter-som-hållt-mig-levande (vitt bröd) och nu är det dags att kasta ned nyttigheter i kistan igen och jag hoppas den håller.

Det som jag har känt av dessa två och en halv vecka som jag inte har kunnat träna eller äta som en människa…har inte känt mig svimfärdig en enda gång. Det var väldigt vanligt före dessa veckor att jag kände mig svimfärdig både en och tretton gånger per dag. Jag har nog lösningen på det hela, jag måste helt enkelt öka intaget av mat och dricka mycket mer vatten! Jag är så fabulöst smart.

Dags för sömn, klockan 08:00 ska jag befinna mig hos läkaren för en koll i vanlig ordning.

Add a comment december 16, 2010

Men SLUTA!

I dessa tarmvredes tider så finns det alltid utrymme för att pilla lite i hemmet i vanlig ordning, denna veckan har det blivit pepparkaksbak, pill med julklappar och pyssel med julkort. I år tänkte jag slå på stort och skicka julkort till folk som betyder mycket för mig, men som jag på grund av all avstånd inte träffar alltför ofta tyvärr! Så får du ett kort hem i brevlådan inom den närmaste veckan och jag inte träffar dig alltför ofta så är du särskilt utvald av Pinky!

Nåväl till ett annat kapitel i mitt liv. Karlar. Jag har verkligen ras efter mig som jag verkligen inte vill ha, men dessa små pojkar förstår inte meningen jag vill inte (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!). Måste presentera dem alla som förpestar mitt liv (utan inbördes rangordning):

1. Mr. han som inte lyssnar

Denna man är snygg, har precis det utseendet jag faller för det vill säga mörka drag, smal och schysst klädstil.

Tyvärr är precis allting annat fel på denna karl:  helt jävla förvirrad på alla områden. Till råga på eländet så har jag råkat vara ett par med denna karl enbart för utseendets skull om jag ska erkänna. När jag bröt upp så var det med vapenvila i 6 månader mellan oss, det vill säga jag bröt kontakten totalt. Tills han för någon månad sedan hörde av sig i förbifarten, ville dricka lite kaffe och diskutera. Kan tilläggas att denna karl trodde på fullaste allvar att vi har varit i ett par under dessa 6 månader av vapenvila…inte alla hästar hemma i hagen här inte. Mr. han som inte lyssnar, dyker upp när han behagar för det som om ingenting har hänt och som om vi vore det lyckligaste paret (!!!!!!!) i världen.

Jag har förklarat både en och tre miljoner gånger att jag inte vill, är inte intresserad, vill inte (!!!!!) men nej han är helt övertygad om att vi är det lyckligaste paret i världen.

2. Mr. gift

Utseendet är det väl inget sådär groteskt jättefel på. Eller jo, det enda som är tilltalande med denna karl är hans längd.

Denna karl försöker ständigt smickra Pinky med shoppingresor, han fullkomligt älskar Pinky!

Jag äcklas av denna gifta man som inte förstår för fem öre att Pinky inte vill ha en gift slabbig gubbe.

Jag är ofta mycket elak och provocerande mot denna karl, men lik förbannat så haglar erbjudanden om shoppingresor över mig.

3. Mr. 150 centimeter

Denna karl med sina ståtliga 150 centimeter på jorden är helt förälskad i Pinky. Jag har till och med varit så fräck och förklarat för honom att jag inte är intresserad av en 20 centimeter kortare karl. Jag har även tagit i med alla krafter och försökt förklara på turkiska att jag inte är intresserad av att träffa en karl som inte kan prata varken svenska eller engelska. Han fattar inte, han vill inte förstå! Han vill bara sitta i min rosa soffa och titta på Pinky. Jag vill inte!

4. Mr. onsdagsmannen

Utseendet är det inget större fel på, dock är han lite för normalviktig för mig. Pinky gillar endast smala karlar.

Den här karln hör slaviskt av sig varje onsdagskväll till mig och vill glida över. Den här karln är faktiskt trevlig och så…men något är ju fel på han. Jag vill inte ha han, han har ingen som helst karisma.

…Mmmh karlar direkt från helvetet.

En arab, två turkar och en från något öststatsland, vilken blandning!

Min framtida partner ska ha mer kvalifikationer än dessa fantastiska förföljare. Såhär ska Pinkys framtida man vara:

Utseendet:

Mörkbrunt alternativt svart hår

Bruna alternativt gröna ögon

Gärna tydliga kindben

Kontrollerade ögonbryn

Smal alternativt mycket smal om tvunget lite muskulös (inte ett uns av fett får det vara på pojkspolingen!)

Minst 1.75 cm, önskvärt minst 1,95 cm

Stilrena, snygg och medveten klädstil

Personlighet:

Karisma.

Hård attityd.

Dominerande, ska kunna visa vart skåpet ska stå i alla lägen och situationer.

Inte romantisk.

Hett temperament.

Empatisk och ödmjuk i den grad som jag är så vi matchar varandra (av den lägre graden).

Väldigt, väldigt, väldigt familjär.

Pålitlig.

Trogen.

Väldigt, väldigt, väldigt givmild och generös.

Hög social kompetens

Utbildning/arbete:

Ingen som helst betydelse, sålänge han kan försörja sig själv.

En liten förklaring kan vara på sin plats gällande området personlighet. Jag får alltid höra kommentarer om det! Nu är det såhär att den personligheten som jag eftersöker hos en karl speglar min egen personlighet. Jag skulle för allt i världen inte vilja ha en undergiven, kärlekstörstande romantiker, som brister ut i gråt var och varannan sekund. Jag vill ha en karl som är som mig, hård men samtidigt med hjärtat på rätt ställe.

Bara att skyffla hit en passande karl, tack!

Add a comment december 12, 2010

Ofrivillig bantning…?

Jag har haft ett rent helvete de senaste två veckorna. Jag har varit kraftigt, kraftigt, kraftigt magsjuk och det har väl förmodligen inte undgått någon. Jag börjar bli övertygad om att det aldrig kommer att ta slut. Jag kommer helt enkelt att få tillbringa hela livet magsjuk. Jag har lyckats gå ned sammanlagt 5 kilo under dessa två magsjukeveckor, det innebär med andra ord:

– 61 kilo

Målvikt 101225: är avklarad och jag har gått ned 3 kilo utöver målvikten.

Målvikt 100511: 23 kg kvar.

Jag föredrar dock att gå ned på naturlig väg, det vill säga träning och schysst krubb. De sista fem kilona som jag har gått ned är tack vare denna hemska sjukdom. Jag önskar av hela mitt liv att jag snart får bli frisk igen och återgå till mitt fabulösa fina liv med mycket träning, fest och galej!

1 kommentar december 11, 2010

Inte bortglömd!

…Har inte glömt bort bloggen, men nu är det såhär att Pinky är mycket sjuk och har varit det på söndag i två veckor så jag är lite mör just nu. Once in a lifetime magsjuka from hell.

Add a comment december 9, 2010

Fredagens fräckisar!

Jag lever, men har varit borta från bloggvärlden i sisådär en vecka på grund av kraftig magsjuka! Jag har aldrig upplevt magsjuka tidigare (om det är detta som kallas magsjuka som jag har haft denna vecka vill säga) och jag kan ju säga det att det är det värsta jag har varit med om i hela mitt liv! Halsfluss och influensa, go to hell…magsjuka it´s the worst! Iallafall i mina mått mätt. Nåväl, jag är inte återställd än men jag är på bättringsvägen. Intaget denna vecka har varit uteslutande vatten, verum hälsofil, proviva och nu på slutet mosad potatis. Uttaget…ja räknas visiterna till toaletten och till sjukhuset? Haha, sorglig humor.

Nåväl ska bjuda på fredagens värsta sms i vanliga ordning och skribenten är Pinky herself till en manlighet som kliver in och ut i mitt liv när jag bestämmer det:

Klockan 16:40:

”Din fattiga j*vla tattare och lögnare du lägger inte på telefonen i örat på mig ditt respektlösa j*vla l*der jag ångrar att jag någonsin har träffat dig ditt j*vla *ckel”

Klockan 16:41:

”Jag ska ha min laddare så får du din, sen pissar jag på din j*vla grav din j*vla idiot. Det enda du är, är ett värdelöst ******************!”

Klockan 20:51:

”Jag hatar dig din satans h*riga j*vla *ckliga *diot, du är så j*vla sämst, skäms! Du är ju bög! Du föredrar killar framför tjejer! Arabisk bög vad gulligt!”

Svar: Inget alls. Inte en enda gång.

Blir faktiskt lite förvånad själv över att jag skriver sådana grova saker när jag är upprörd.
Det som gjorde mig helt uppåt väggarna upprörd var att telefonsamtalet innan det första sms:et bröts plötsligt. Nu när jag tänker efter så kanske det var lite väl sådär dramatiskt…

Kan tilläggas att vi är sams nu.

Add a comment december 4, 2010