Det här med att rasa ned i vikt.

november 23, 2010 Bellissa

 

Godafton mina damer och herrar!

Nu är det såhär att det skett en minst sagt oväntad händelse i mitt liv alldeles nyss. PinkyBellissa råkade lassa på hela den nybakade pajen på tallriken och jag hann precis innan jag började sleva i mig, inse att nej…det här går ju inte. Det är faktiskt första gången sedan jag tog tag i mitt liv som jag totalt för ett par sekunder glömde bort mig och kvar i ryggmärgen sitter de gamla fula vanorna!

Nu tänker jag minsann för er som vill veta och inte vill veta (jag skiter väl i vilket) informerar er samtliga om hur det är att rasa fort som fan rakt nedåt i vikt på kort tid I mitt fall 56 kilo på cirka 6 månader.

Kroppsligt

Det känns lite…benigt och hårt, särskilt kring axlarna. Det känns ibland som att benen är smala som pinnar (!). Det är en mysko känsla gå från en vadderad gris till att bara vara en vanlig gris liksom. Det är fruktansvärt kallt hela tiden, jag fryser konstant och måste ha en massa kläder på mig. Det känns mycket märkligt från att ha svettats som en klimakteriekossa till att frysa som en isbit dagarna i ända. Det är enklare på något sätt, allting går fortare…jag går helvetes fort nuförtiden det är underbart!

Jag känner mig relativt jämn kroppsligt, det vill säga att jag är proportionerlig. Det jag ser som är fetast på mig i dagsläget är låren, men slafset mellan benen ska snart bort det också…haha!

Spegelbilden

Mentalt har jag kvar samma spegelbild i huvudet som jag hade för 56 kilo sedan. Jag har aldrig tyckt att jag har varit särskilt fet i spegeln. Det är när jag ser på gamla bilder som jag blir helt chockerad över hur fet jag har varit för 56 kilo sedan. Det jag ser på bild nu i denna kroppsform är det jag alltid har sett i spegeln.

Shopping

Det är mycket svårt att förstå att jag inte längre platsar i tält. När jag provar kläder i affären så måste jag ta med mig samtliga plagg i alla storlekar som finns, eller nåja. Åtminstone i storlek M & L lite självinsikt har jag ju faktiskt. Jag minns när jag köpte en kavaj i storlek 42 för någon månad sedan från H&M Divided avdelning. Jag nästan sprang in i provrummet, så att inte någon klämkäck butiksfjolla skulle rycka plagget från mig och skrika ”du fattar väl för i helvetet att du inte kan ha denna minimala kavaj”!

Jag blev otroligt förvånad att den satt perfekt då. (Idag är den för stor, men det är ju en annan historia!).

Jag har fortfarande ingen som helst insikt i vad jag har för storlek på byxor och jeans. Det är för att min klädstil endast består av klänningar, leggins, kjolar och kavajer.

Jag är väldigt förundrad över skostorleken. Jag har gått från storlek 39 till storlek 37 eller 38. Det känns fantastiskt då jag äger sisådär en halv miljon skor i storlek 39 som nu kommer att kasseras.

Folks reaktioner

Jag älskar när människor kommenterar min hydda. Jag älskar att diskutera denna viktnedgång. Jag är en brutalt ärlig kvinna och kastar ut mig till höger och vänster, min startvikt, min nuvarande vikt och min målvikt. Jag gillar dock inte att slänga ur mig min startvikt och nuvarande vikt såhär i skrift. Jag pratar hellre om det för då är det inte lika inristat i sten, för det är faktiskt lite skamligt att väga så enormt som jag har gjort och jag har inte nått min drömvikt direkt nu heller så. PinkyBellissa är ju en bekräftelsebehovsslyna så att jag älskar att bli beundrad för den lille kissemisse som jag är.

…Fler områden kommer en vacker dag.

 

Tisdagens in och ut

Frukost: Havregrynsgröt
Lunch: Tonfisksallad
Mellanmål 1 + 2 + 3: Sammanlagt 2 bananer & 1 ägg
Middag: PinkyBellissas hemlagade fetaostpaj!
Dryck: Kaffe & vatten.
Motion: 90 minuter promenad + 45 minuter simning.

Entry Filed under: Mitt fantastiska liv

2 Comments Add your own

• 1. Roth...  |  november 24, 2010 kl. 7:59 f m

  Du är bäst♥♥♥

  Svara

• 2. Michael Cresté  |  november 26, 2010 kl. 7:30 e m

  Men så intressant! Har exakt samma känsla med den där spegeln!

  Svara

Trackback this post  |  Subscribe to comments via RSS Feed